Hej! Jag fick en fråga...
Hej!
Jag fick en fråga här om dagen där Filippa frågade varför jag inte har skrivit på länge.
Det enkla svaret är att jag inte är hemma för tillfället. Jag har varit borta hela den här veckan och ska vara borta nästa vecka också. Jag har internet här men känner inte för att spendera tid på att skriva, sorry. Nästa vecka kommer jag dock inte ha internet så då kan jag inte skriva. Vi får se om jag hinner med ett kapitel innan jag åker på läger om två veckor. Ska på läger nästa vecka också, hinner vara hemma en dag - i mitt hus - och kommer verkligen att försöka klämma in ett kapitel. Vill verkligen inte förlora er läsare pga det här, så hoppas att ni läser lördagen den 6? Har faktiskt ingen anning, men nästa lördag helt enkelt.
När skolan börjar igen ska jag lägga in minst - och det är minimun - ett inlägg per vecka.
Tänkte också meddela er att den pågående novellen kommer nog snart att vara slut. Jag vet hur den ska sluta och vad som kommer hända så det kanske blir fem (ganska långa) kapitel till, men efter det ska jag börja på en ny. Hoppas att ni har ett bra lov.
XOXO - Fanny :)
Jag fick en fråga här om dagen där Filippa frågade varför jag inte har skrivit på länge.
Det enkla svaret är att jag inte är hemma för tillfället. Jag har varit borta hela den här veckan och ska vara borta nästa vecka också. Jag har internet här men känner inte för att spendera tid på att skriva, sorry. Nästa vecka kommer jag dock inte ha internet så då kan jag inte skriva. Vi får se om jag hinner med ett kapitel innan jag åker på läger om två veckor. Ska på läger nästa vecka också, hinner vara hemma en dag - i mitt hus - och kommer verkligen att försöka klämma in ett kapitel. Vill verkligen inte förlora er läsare pga det här, så hoppas att ni läser lördagen den 6? Har faktiskt ingen anning, men nästa lördag helt enkelt.
När skolan börjar igen ska jag lägga in minst - och det är minimun - ett inlägg per vecka.
Tänkte också meddela er att den pågående novellen kommer nog snart att vara slut. Jag vet hur den ska sluta och vad som kommer hända så det kanske blir fem (ganska långa) kapitel till, men efter det ska jag börja på en ny. Hoppas att ni har ett bra lov.
XOXO - Fanny :)
Love Me - Kapitel 15
- Japp, men jag tycker faktiskt om Stratford mer, trodde aldrig att jag skulle säga det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.
Justins perspektiv
Höstlovet hade redan kommit och jag skulle äntligen få åka till Ryan och Chaz. Det var en lång resa men det var det värt. Jag hoppades också att jag skulle få träffa Felicia.
Planet landade på Stratford Airport tidigt på morgonen. Jag åkte direkt hem till mormor och morfar. Jag hade verkligen saknat dem, och alla andra. Jag messade Chaz och frågade om vi skulle hitta på något. Han sa ja och frågade om hans kompis kunde följa med, det var tydligen en tjej som han gillade. Jag ringde Ryan och bad honom haka på. Jag åkte några minuter senare till basketplanen där vi bestämt att vi skulle träffas. Jag var jättetaggade men samtidigt väldigt nervös. Jag hade inte träffat mina bästavänner sedan början av sommaren, det var alldeles för länge. Jag började att närma mig basketplanen. Jag såg Ryan som sköt några bollar, och Chaz som satt med någon tjej och flörtade. När jag kom närmare såg jag att det var... Felicia. Jag fick svårt att andas och kände hur jag höll på att falla ihop. Chaz och Felicia? Det kunde inte vara sant.
- Hej, Justin! Ryan kom springande mot mig och jag insåg att det var försent att gå hem igen och säga att jag mådde dåligt.
- Hej Ryan... Jag kramade om honom, och Chaz kom gående mot mig, hack i häl med Felicia.
- Hej! Jag kramade om honom. Jag kunde inte ta mina ögon från henne.
- Justin det här är Felicia. Hon sträckte fram sin hand, jag tog i den och ville aldrig släppa den. Hon började rodna och jag släppte hennes hand efter att ha insett att jag hade hållt i den några sekunder för länge.
- Ska vi ta och spela, jag ringde Nolan och grabbarna så de borde vara här snart.
- Visst. Jag och grabbarna gick till planen och Felicia gick och satte sig på marken en bit bort. Jag kunde inte fokusera i spelet. Jag satt och tittade på Felicia där hon satt och läste sin bok. Hon var helt underbar. Helt plötsligt en boll i huvudet.
- Biebs, vad är det med dig?
- Lång resa bara.
- Okej, men kom igen fokusera lite.
Jag gick fram till Felicia, grabbarna spelade förfullt och det var min chans.
- Hej.
- Hej. Hon tittade upp från sin bok.
- Är den bra?
- Vilken då?
- Boken.
- Jaha, jo den är väl helt okej.
- Vad handlar den om.
- Den handlar om en tjej som tappar minnet. Typ som jag.
- Som du? Jag bestämde mig för att spela med.
- Jag blev påkörd av en bil, jag tappade en liten del av minnet. Jag var tydligen på en dejt med någon kille som hette Ryan när det hände. Fast han har inte dykt upp någon mer gång en på sjukhuset.
- Han kanske bestämde sig för att ge upp.
- Ge upp?
- Ja, du kände väl inte igen honom?
- Nej men...
- Han insåg väl att det skulle göra mindre ont att bara dra.
- Kanske det... men jag skulle uppskatta om han iallafall försökt få mig att minnas honom.
- Ja, men det kanske inte han tyckte.
- Nej kanske inte... Hon tittade ner i marken och såg väldigt sårad ut.
- Så vad händer mellan dig och Chaz?
- Mellan mig och Chaz?
- Ni två verkar gilla varandra.
- Han är jättegullig och så, men jag tror att han gillar mig på ett annat sätt.
- Har du sagt det till honom?
- Jag vill inte såra hans känslor.
- Varför gillar du inte honom på det sättet?
- Den där Ryan, jag tror att jag har känslor för honom. Jag såg en tår trilla ner för hennes kind.
- Har du?
- Det är så konstigt eftersom att jag inte vet vem han är, men jag önskar att jag gjorde det.
- Han kanske dyker upp snart.
- Tror du det?
- Jag vet det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.
Justins perspektiv
Höstlovet hade redan kommit och jag skulle äntligen få åka till Ryan och Chaz. Det var en lång resa men det var det värt. Jag hoppades också att jag skulle få träffa Felicia.
Planet landade på Stratford Airport tidigt på morgonen. Jag åkte direkt hem till mormor och morfar. Jag hade verkligen saknat dem, och alla andra. Jag messade Chaz och frågade om vi skulle hitta på något. Han sa ja och frågade om hans kompis kunde följa med, det var tydligen en tjej som han gillade. Jag ringde Ryan och bad honom haka på. Jag åkte några minuter senare till basketplanen där vi bestämt att vi skulle träffas. Jag var jättetaggade men samtidigt väldigt nervös. Jag hade inte träffat mina bästavänner sedan början av sommaren, det var alldeles för länge. Jag började att närma mig basketplanen. Jag såg Ryan som sköt några bollar, och Chaz som satt med någon tjej och flörtade. När jag kom närmare såg jag att det var... Felicia. Jag fick svårt att andas och kände hur jag höll på att falla ihop. Chaz och Felicia? Det kunde inte vara sant.
- Hej, Justin! Ryan kom springande mot mig och jag insåg att det var försent att gå hem igen och säga att jag mådde dåligt.
- Hej Ryan... Jag kramade om honom, och Chaz kom gående mot mig, hack i häl med Felicia.
- Hej! Jag kramade om honom. Jag kunde inte ta mina ögon från henne.
- Justin det här är Felicia. Hon sträckte fram sin hand, jag tog i den och ville aldrig släppa den. Hon började rodna och jag släppte hennes hand efter att ha insett att jag hade hållt i den några sekunder för länge.
- Ska vi ta och spela, jag ringde Nolan och grabbarna så de borde vara här snart.
- Visst. Jag och grabbarna gick till planen och Felicia gick och satte sig på marken en bit bort. Jag kunde inte fokusera i spelet. Jag satt och tittade på Felicia där hon satt och läste sin bok. Hon var helt underbar. Helt plötsligt en boll i huvudet.
- Biebs, vad är det med dig?
- Lång resa bara.
- Okej, men kom igen fokusera lite.
Jag gick fram till Felicia, grabbarna spelade förfullt och det var min chans.
- Hej.
- Hej. Hon tittade upp från sin bok.
- Är den bra?
- Vilken då?
- Boken.
- Jaha, jo den är väl helt okej.
- Vad handlar den om.
- Den handlar om en tjej som tappar minnet. Typ som jag.
- Som du? Jag bestämde mig för att spela med.
- Jag blev påkörd av en bil, jag tappade en liten del av minnet. Jag var tydligen på en dejt med någon kille som hette Ryan när det hände. Fast han har inte dykt upp någon mer gång en på sjukhuset.
- Han kanske bestämde sig för att ge upp.
- Ge upp?
- Ja, du kände väl inte igen honom?
- Nej men...
- Han insåg väl att det skulle göra mindre ont att bara dra.
- Kanske det... men jag skulle uppskatta om han iallafall försökt få mig att minnas honom.
- Ja, men det kanske inte han tyckte.
- Nej kanske inte... Hon tittade ner i marken och såg väldigt sårad ut.
- Så vad händer mellan dig och Chaz?
- Mellan mig och Chaz?
- Ni två verkar gilla varandra.
- Han är jättegullig och så, men jag tror att han gillar mig på ett annat sätt.
- Har du sagt det till honom?
- Jag vill inte såra hans känslor.
- Varför gillar du inte honom på det sättet?
- Den där Ryan, jag tror att jag har känslor för honom. Jag såg en tår trilla ner för hennes kind.
- Har du?
- Det är så konstigt eftersom att jag inte vet vem han är, men jag önskar att jag gjorde det.
- Han kanske dyker upp snart.
- Tror du det?
- Jag vet det.
Sorry?
Hejsan allihopa! Förlåt, förlåt, och återigen förlåt!!! Jag lovade att jag skulle skriva ett långt inlägg igår, men jag var borta hela dagen hos en vän och sov sedan hos henne. Jag har tyvärr varit upptagen hela dagen idag också! Men jag har börjat att skriva på kapitel 15 och tror att det kommer att läggas upp imorgon. Jag har tyvärr bara några dagar kvar att skriva på. Jag ska försöka få in två eller tre. Sen ska jag iväg i två veckor och sen kommer jag hem i ungefär en dag och sen åker jag igen, men efter det ska jag börja igen, lovar!
XOXO - Fanny
9!!!
Hejsan allihopa! Kommer tyvärr inte att kunna skriva något nytt kapitel idag, men jag lovar att jag ska göra ett imorgon, och det kommer kommer att bli långt :)
Ville bara tacka alla er som läser den här bloggen. Igår hade jag 9 läsare, det är rekord, jag vetatt det inte är myckeet men det ör det för mig. Fortsätt läsa min blogg och kommentera.
Ni vet att ni älskar mig xoxo - Fanny ;)
Ville bara tacka alla er som läser den här bloggen. Igår hade jag 9 läsare, det är rekord, jag vetatt det inte är myckeet men det ör det för mig. Fortsätt läsa min blogg och kommentera.
Ni vet att ni älskar mig xoxo - Fanny ;)
Love Me - Kapitel 14
- Felicia. Bussen stannade utanför skolan och jag steg ut efter Chaz och hans vän. Jag såg på dem när de åkte iväg på sina skateboards. Jag hoppades inerst inne att jag skulle få träffa dem igen. Iallafall Chaz.
Jag gick runt med min bricka i handen. Jag kunde inte se Pauline någonstans och jag kände mig helt vilsen. Var skulle jag sitta? Med vilka? Första dagen hade varit lugn, en lektion där man träffade lärarna, sen fick man gå hem. Jag hade hamnat i samma klass som Chaz, vi hade inte pratat något mer sedan bussturen, och det var ganska förståeligt eftersom han verkade vara väldigt populär. Ska jag vara ärlig är jag glad att han inte gjorde det, jag vill bara ligga lågt just nu. Inga grupp placeringar för min del. Så här i matsalen virrade jag runt, andra dagen i skolan och kände mig som en av töntarna.
- Felicia! Jag hörde någon ropa mitt namn, men jag kunde inte uppfatta varifrån det kom. Chaz kom gående mot mig med ett stort leende på läpparna. Åh nej!
- Du ser lite ensam ut, vill du sitta med oss? Jag tittade mot bordet där Chaz hade suttit.
- Det ser ganska fullt ut.
- Vi kan tränga ihop oss, kom igen.
- Okej, jag har ju ingen annan stans att sitta. Jag följde efter Chaz och trängde ihop mig bredvid honom och en annan tjej. Jag högg in på min kyckling sallad och såg till att ha mat i munnen, för att ingen skulle kunna fråga något.
- Är du hungrig? Chaz flinade mot mig. Jag tuggade ut.
- Vad tror du?
- Jag tror att du är väldigt hungrig.
- Vi kör på din teori.
- Du Felicia! Killen som varit med Chaz på bussen tittade på mig.
- Ja, det är jag och du är?
- Ryan, ska du hänga med till skateboard rampen sen?
- Jag åker inte skateboard, men det kan jag väl göra.
- Jag kan lära dig om du vill?
- Tack, men nej tack jag tror jag har legat på sjukhus länge nog för detta året. En annan gång kanske?
- Visst.
Det tog ungefär fem minuter att gå till skaterampen, inte för att det oroade mig, vi hade en timmes lunch. Ryan började åka direkt, men Chaz stannade kvar med mig och vi gick och satte oss på en bänk lite längre bort.
- Så, du är inte härifrån va?
- Ser jag ut att vara härifrån?
- Nej, du ser att vara ifrån något europeisktland. De flesta tjejerna därifrån är snygga.
- Var det en komplimang?
- Du får tolka det som du vill. Han blev lite generad.
- Sverige, faktiskt.
- Så då hade jag rätt.
- Jag antar det.
- Är det fint där?
- Japp, men jag tycker faktiskt om Stratford mer, trodde aldrig att jag skulle säga det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.
Inte så långt, men det får räcka. Besök min kompis Justin Bieber novellblogg. novellbloggjustinbieber
Kram FAnny
Jag gick runt med min bricka i handen. Jag kunde inte se Pauline någonstans och jag kände mig helt vilsen. Var skulle jag sitta? Med vilka? Första dagen hade varit lugn, en lektion där man träffade lärarna, sen fick man gå hem. Jag hade hamnat i samma klass som Chaz, vi hade inte pratat något mer sedan bussturen, och det var ganska förståeligt eftersom han verkade vara väldigt populär. Ska jag vara ärlig är jag glad att han inte gjorde det, jag vill bara ligga lågt just nu. Inga grupp placeringar för min del. Så här i matsalen virrade jag runt, andra dagen i skolan och kände mig som en av töntarna.
- Felicia! Jag hörde någon ropa mitt namn, men jag kunde inte uppfatta varifrån det kom. Chaz kom gående mot mig med ett stort leende på läpparna. Åh nej!
- Du ser lite ensam ut, vill du sitta med oss? Jag tittade mot bordet där Chaz hade suttit.
- Det ser ganska fullt ut.
- Vi kan tränga ihop oss, kom igen.
- Okej, jag har ju ingen annan stans att sitta. Jag följde efter Chaz och trängde ihop mig bredvid honom och en annan tjej. Jag högg in på min kyckling sallad och såg till att ha mat i munnen, för att ingen skulle kunna fråga något.
- Är du hungrig? Chaz flinade mot mig. Jag tuggade ut.
- Vad tror du?
- Jag tror att du är väldigt hungrig.
- Vi kör på din teori.
- Du Felicia! Killen som varit med Chaz på bussen tittade på mig.
- Ja, det är jag och du är?
- Ryan, ska du hänga med till skateboard rampen sen?
- Jag åker inte skateboard, men det kan jag väl göra.
- Jag kan lära dig om du vill?
- Tack, men nej tack jag tror jag har legat på sjukhus länge nog för detta året. En annan gång kanske?
- Visst.
Det tog ungefär fem minuter att gå till skaterampen, inte för att det oroade mig, vi hade en timmes lunch. Ryan började åka direkt, men Chaz stannade kvar med mig och vi gick och satte oss på en bänk lite längre bort.
- Så, du är inte härifrån va?
- Ser jag ut att vara härifrån?
- Nej, du ser att vara ifrån något europeisktland. De flesta tjejerna därifrån är snygga.
- Var det en komplimang?
- Du får tolka det som du vill. Han blev lite generad.
- Sverige, faktiskt.
- Så då hade jag rätt.
- Jag antar det.
- Är det fint där?
- Japp, men jag tycker faktiskt om Stratford mer, trodde aldrig att jag skulle säga det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.
Inte så långt, men det får räcka. Besök min kompis Justin Bieber novellblogg. novellbloggjustinbieber
Kram FAnny
Love Me - Kapitel 13
Det hade gått två veckor sedan jag och Nora varit i New York tillsammans, och min garderob hade verkligen blivit betydligt större. Jag saknade Nora jättemycket, men var faktiskt ganska lättad av att inte behöva höra hennes tjat om Justin Bieber 24/7. På måndag började skolan, första året här i Stratford, och det var bara två dagar kvar. Jag var väldigt nervös men det tänkte jag inte visa för någon. Pauline skulle börja i min paralell klass, hon var den ända jag kände så det hade varit ganska skönt att ha hamnat i samma klass som henne. Men jag skulle iallfall inte behöva sitt själv på lunchen.
Jag lade undan min bok och fällde upp laptopen i knät. Jag var ensam hemma eftersom att pappa och Liam skulle ha en "killkväll", så de var på någon bio - action förmodligen - och sen skulle de gå ut och äta - McDonalds om jag får gissa - typiskt killar. Så där satt jag, i soffan framför tv:n och försökte underhålla mig själv. Pauline var inte hemma, hon var hos sin mormor och morfar i Toronto.
Jag loggade in på facebook och tittade på senaste händelserna, vilka som var inne på chatten och kollade på bilderna Nora hade lagt in från New York resan. Hon hade döpt albumet "Justin Bieber i New York!". Jag klickade in mig på hennes logg och gav henne en kommentar och tackade för att hon nämnt mig i albumet. Mycket sarkasm jag vet, men det fick hon faktiskt tåla. Typ. Jag satte på musik och gick in till köket och bredde två mackor som skulle bli min middag. En med ost och en med skinka, ovanliga pålägg jag vet. Jag hällde upp lite Cola i ett glas och satte mig vid min laptop, det var inte förens jag satt där med mackorna bredvid mig och laptopen i knät som jag insåg att jag satt och lyssnade på Justin Bieber. One Less Lonely girl började att spelas och jag såg honom framför mig. Han var så perfekt, och hans brun,gröna ögon lyste verkligen när han sett på mig. Hans hår var svettigt och klibbade fast mot hans panna, men han var ändå så vacker.
Jag bestämde mig för att söka runt om honom på google, enklaste sättet hade varit att ringa Nora och bett henne berätta allt om honom för mig, men för det första var det inte direkt billigt att ringa till Sverige här ifrån, och för det andra skulle hon bara börja ställa massa frågor och tro att jag blivit helt galen i Justin Bieber. Nej, det fick bli google helt enkelt. Jag skrev in Justin Bieber i sök fältet och det kom upp massa sidor där det stod allt om honom. Jag valde Wikipedia, även om jag lärt mig i skolan att det inte var den säkraste källan, brukade informationen om kändisar och diverse saker faktiskt stämma.
Justin Drew Bieber, född 1 Mars 1994, i Stratford, Ontario är en kanadensisk sångare och skådespelare.
1994, det är ju samma år som jag, och... han är född i Stratford, där bor ju jag! Jag blev helt uppspelt och började hoppa i soffan. Jag satte mig ner igen och gick ut från Wikipedia. Jag tog bort Justin Bieber ur sökfältet och skrev istället: "Har Justin Bieber en flickvän?" Det kom upp massa olika sidor om Justin Bieber och hans flickvän? Jag tog första bästa och började läsa om någon som hette Selena Gomez. Var Selena och Justin tillsammans? Jag skrollade ner till kommentarsfältet och såg att de flesta trodde att det var ett PR-trick, det kändes iallafall lite bättre. Hur kunde Justin ha en flickvän??
Jag sökte på Selena Gomez på bilder och massa kom upp. Hon var underbart vacker och snygg. Varför såg inte jag ut som henne? Jag bestämde mig för att besöka Wikipedia igen, Selena Gomez var tydligen också känd. Då kanske bara det var ett PR-trick? Eller? Jag fällde ihop min laptop och satte på tv:n ABC family visade det senaste avsnittet av "Pretty little liars"det tackar man aldrig nej till.
Alarm klockan ringde klockan sex och jag kände hur hela kroppen värkte av trötthet. Kunde man inte bara hoppa över skolan? Jag kravlade ur sängen och fram till min garderob för att hitta något att ta på mig. Jag undvek att titta mig själv i spegeln, rädd för vad jag skulle se, ett trött monster med hår som stog åt alla håll. Det var ingen vacker syn, jag hade lärt mig vid det här laget att bästa sättet att känna sig självsäker hela dagen var att undvika spegeln innan man hade fixat i ordning sig.
Jag valde ett par slitna jeans med hål här och var - mina favorit jeans - och en vit stickad tröja. Jag borstade ur mitt hår och bestämde mig sedan för att möta spegel när jag skulle sminka mig. Jag drog på mascara och bestämde mig för att vara färdig. Sommaren var över och jag hade blivit betydligt bruna här än vad jag hade blivit hemma.
Jag tassade tyst ner för att inte väcka någon, vilket redan varit försent eftersom pappa stog nere i köket och ställde fram frukost.
- Pappa, vad gör du uppe? Han höll fram en kopp kaffe och log mot mig.
- Jag tänkte att jag kunde skutjsa dig och Liam till skolan.
- Tack för erbjudandet men jag tar nog hellre skolbussen som resten av eleverna gör. Jag smakade på kaffet som smakade gudomligt. Min pappa var verkligen bäst på att göra kaffe.
- Pappa, kaffet var jättegott. Jag log mot honom och hoppades att han skulle förstå.
- Tack, jag fattar att du vill åka skolbussen. Jag går upp och väcker Liam. Han försökte le, men jag såg direkt att han var sårad. Men jag var tonåring. Typ.
Jag gick på bussen och log mot busschaffören. Han log tillbaka samtidigt som han såg förvånad ut. Han var en liten och knubbig man i 40-års åldern. Han hade inget hår på huvudet och hade mycket skägg och med det menar jag mycket. På bussen var det mycket liv och folk kastade saker omkring sig. Jag fattar inte att man kan vara så pigg när klockan var sju på morgon. Jag gick nästan längst bak i bussen och satte mig i ett tomt sätte och hoppades inte att det skulle komma någon pratglad typ och sätta sig bredvid mig. Det var mer än jag orkade just nu.
Vi åkte några stationer och ingen satte sig bredvid mig. Men sen kom det två killar när det var ungefär en kvart kvar till skolan, med skateboards i handen som såg ut att vara i min ålder. Den ena killen hade inte så mycket hår, och såg hård ut men såg samtidigt väldigt vänlig ut. Den andra killen hade mer hår och var väldigt söt, han var också ganska lång, men inte lika lång som den andra. Den söta killen satte sig brevid mig, medans den andra killen satte sig på andra sidan gången. De började att prata om något som jag inte uppfattade. Killen som satt bredvid mig luktade gott, och hade en jättegullig röst. Jag beodrade mig själv att sluta tänka på honom och lutade mig tillbaka och blundade.
- Hej, är du ny? Killen bredvid mig försökte föra en konversation med mig.
- Hej, ja det är jag du?
- Nej, jag har gått på samma gamla tråkiga skola hela livet.
- Vad bra, då vet jag att den är tråkig... och gammal.
- Haha, nej du kommer säkert att gilla den. Han log mot mig och jag kunde inte låta bli att titta på hans vita och raka tänder. Hans vän såg otroligt uttråkad ut och undrade säkert varför hans polare snackade med mig.
- Chaz.
- Felicia. Bussen stannade utanför skolan och jag steg ut efter Chaz och hans vän. Jag såg på dem när de åkte iväg på sina skateboards. Jag hoppades inerst inne att jag skulle få träffa dem igen. Iallafall Chaz.
Love Me - Kapitel 12
- Hon har blont hår och mörkblå ögonen, hon är ganska lång och hon är bara allmänt vacker.
- okej, vi får se om det blir rätt.
- Det måste det bli.
Felicias Perspektiv
Jag och Nora stod i publiken. Det hade gått ungefär tjugo minuter av konserten och jag var redan genom svettig. Justin var verkligen bra. Jag och Nora sjöng med i "Bigger", vi hoppade och dansade. Jag var glad att jag tog mina converse och inte mina decimeter höga klackar. Jag tittade på Nora, hon såg ut som hon skulle sprängas av lycka och jag kunde inte hjälpa att känna samma sak. Han var så söt och så underbar. Eller det där om att han var underbar, det hopppades jag bara. Låten började ta slut och Justin slängde av sig den lila västen som han hade på sig. Värst vad mycket kläder han hade på sig. Först en jacka, en väst och en vit långärmad tröja. Jag skulle Dö! Jag svettades nästan ihjäl och jag hade på mig en t-shirt med I love Justin Bieber tryck på. Introt till One Less Lonely Girl började och Nora började att skricka ännu mer. Jag höll för öronen. Justin började sjunga och det såg ut som han letade efter någon, det kanske bara var en del av nummret. Helt plötsligt började en liten kvinna med brunrött hår att tränga sig fram i publiken. Bakom henne gick en ganska lång man med kort brunt hår och en mörkgrön keps. De började att gå mot oss och mannen peckade på mig. Jag greps av panik, hade jag gjort något fel? Nora verkade inte lägga märke till dem. De kom bara närmare och närmare och jag drog mig nära Nora.
- Är du... Felicia?
- Eh... ja, men hur vet du det?
- Det är inte viktigt just nu. Nora hade lagt märke till dem nu och hon började hoppa och skricka. Jag blev ännu räddare. Det kanske var Justins livvakter som kom för att eskortera ut mig.
- Vill du bli Justins One Less Lonely Girl. Hela världen stannade. Nora stod och gapade och stirrade på mig. Jag tittade på henne, sedan på mannen och kvinnan och sist på Justin. De hade tagit fram en pall på scenen. Jag ville så gärna gå upp dit, men Nora skulle bli så ledsen om hon inte blev OLLG.
- Jag vet inte...
- Är du dum eller Felicia? Säg ja!
- Men du ville ju så gärna bli Justins One Less Lonley Girl!
- Men du också, och det spelar ingen roll. Jag är bara glad att vara här...
- Okej. Jag vände mig mot mannen och kvinnan.
- Jag vill bli Justins One less lonely girl! Nora kramade om mig och jag följde efter mannen och kvinnan.
Vi gick förbi massa olika människor som jag kände igen. Säkert från filmen. Det här var andra gången Justin uppträde i Madison Square Garden och jag skulle bli Justins OLLG! Jag log mot alla människor som jag gick förbi och jag kände mig så glad. Vi kom fram till scenen och där stod några av Justins dansare.
- Så du är OLLG?
- Ja, jag antar det.
- Bara andas, och le, kom ihåg han sjunger låten till dig. Han gav mig en vink att jag skulle gå påscenen. Men precis innan jag gick på ryckte han tag i min arm.
- Och kom ihåg sätt blommorna i vatten när du kommer hem så de inte vissnar. Han blinkade mot mig och jag log tillbaka, sen gick jag ut på scenen.
Justins Perspektiv
Jag hade inte kunnat se Felicia i publiken, tänk om hon inte var här. Men det måste hon. Jag fortsatte sjunga och dansa. Snart skulle OLLG komma ut på scenen och det var det ända som bettyde någonting. Om det var hon förstås. Jag stod högst upp på scenen och tittade ut på publiken. OLLG hade redan gått ut och satt sig på pallen men jag kunde inte se henne. Om några meningar skulle jag gå ner och ge henne blommor och sjunga för henne.
Efter exakt tre meningar gick jag ner och där satt hon. Felicia. Min ängel. Jag tog emot blommorna som mina dansare gav mig och gick fram till henne. Jag fick behärska mig för att inte springa fram och kyssa henne. Några steg kvar och sen var jag framme. Jag gav henne blommorna och tittade henne i ögonen. Hon var verkligen perfekt.
Felicias perspektiv
Han tittade mig i ögonen samtidigt som han gav mig blommorna. De var röda precis som hans läppar. Jag ville bara kyssa honom, och hålla om honom. Det kändes som om jag hade träffat honom förut. Jag kunde inte sluta le eller se på honom. Han var verkligen perfekt. Han höll om mig och kramade mig. Helt plötsligt var låten slut och dansarna följde mig ut.
- Hur var han? Kvinnan som hämtat upp mig stod bredvid mig igen.
- Han var helt underbar!
- Du är nog den ändå som inte har gråtit. Du är unik.
- Tack, antar jag. Jag kom ut i publiken igen och gick till Nora. Hon kramade om mig länge och sen fortsatte vi titta på konserten.
- okej, vi får se om det blir rätt.
- Det måste det bli.
Felicias Perspektiv
Jag och Nora stod i publiken. Det hade gått ungefär tjugo minuter av konserten och jag var redan genom svettig. Justin var verkligen bra. Jag och Nora sjöng med i "Bigger", vi hoppade och dansade. Jag var glad att jag tog mina converse och inte mina decimeter höga klackar. Jag tittade på Nora, hon såg ut som hon skulle sprängas av lycka och jag kunde inte hjälpa att känna samma sak. Han var så söt och så underbar. Eller det där om att han var underbar, det hopppades jag bara. Låten började ta slut och Justin slängde av sig den lila västen som han hade på sig. Värst vad mycket kläder han hade på sig. Först en jacka, en väst och en vit långärmad tröja. Jag skulle Dö! Jag svettades nästan ihjäl och jag hade på mig en t-shirt med I love Justin Bieber tryck på. Introt till One Less Lonely Girl började och Nora började att skricka ännu mer. Jag höll för öronen. Justin började sjunga och det såg ut som han letade efter någon, det kanske bara var en del av nummret. Helt plötsligt började en liten kvinna med brunrött hår att tränga sig fram i publiken. Bakom henne gick en ganska lång man med kort brunt hår och en mörkgrön keps. De började att gå mot oss och mannen peckade på mig. Jag greps av panik, hade jag gjort något fel? Nora verkade inte lägga märke till dem. De kom bara närmare och närmare och jag drog mig nära Nora.
- Är du... Felicia?
- Eh... ja, men hur vet du det?
- Det är inte viktigt just nu. Nora hade lagt märke till dem nu och hon började hoppa och skricka. Jag blev ännu räddare. Det kanske var Justins livvakter som kom för att eskortera ut mig.
- Vill du bli Justins One Less Lonely Girl. Hela världen stannade. Nora stod och gapade och stirrade på mig. Jag tittade på henne, sedan på mannen och kvinnan och sist på Justin. De hade tagit fram en pall på scenen. Jag ville så gärna gå upp dit, men Nora skulle bli så ledsen om hon inte blev OLLG.
- Jag vet inte...
- Är du dum eller Felicia? Säg ja!
- Men du ville ju så gärna bli Justins One Less Lonley Girl!
- Men du också, och det spelar ingen roll. Jag är bara glad att vara här...
- Okej. Jag vände mig mot mannen och kvinnan.
- Jag vill bli Justins One less lonely girl! Nora kramade om mig och jag följde efter mannen och kvinnan.
Vi gick förbi massa olika människor som jag kände igen. Säkert från filmen. Det här var andra gången Justin uppträde i Madison Square Garden och jag skulle bli Justins OLLG! Jag log mot alla människor som jag gick förbi och jag kände mig så glad. Vi kom fram till scenen och där stod några av Justins dansare.
- Så du är OLLG?
- Ja, jag antar det.
- Bara andas, och le, kom ihåg han sjunger låten till dig. Han gav mig en vink att jag skulle gå påscenen. Men precis innan jag gick på ryckte han tag i min arm.
- Och kom ihåg sätt blommorna i vatten när du kommer hem så de inte vissnar. Han blinkade mot mig och jag log tillbaka, sen gick jag ut på scenen.
Justins Perspektiv
Jag hade inte kunnat se Felicia i publiken, tänk om hon inte var här. Men det måste hon. Jag fortsatte sjunga och dansa. Snart skulle OLLG komma ut på scenen och det var det ända som bettyde någonting. Om det var hon förstås. Jag stod högst upp på scenen och tittade ut på publiken. OLLG hade redan gått ut och satt sig på pallen men jag kunde inte se henne. Om några meningar skulle jag gå ner och ge henne blommor och sjunga för henne.
Efter exakt tre meningar gick jag ner och där satt hon. Felicia. Min ängel. Jag tog emot blommorna som mina dansare gav mig och gick fram till henne. Jag fick behärska mig för att inte springa fram och kyssa henne. Några steg kvar och sen var jag framme. Jag gav henne blommorna och tittade henne i ögonen. Hon var verkligen perfekt.
Felicias perspektiv
Han tittade mig i ögonen samtidigt som han gav mig blommorna. De var röda precis som hans läppar. Jag ville bara kyssa honom, och hålla om honom. Det kändes som om jag hade träffat honom förut. Jag kunde inte sluta le eller se på honom. Han var verkligen perfekt. Han höll om mig och kramade mig. Helt plötsligt var låten slut och dansarna följde mig ut.
- Hur var han? Kvinnan som hämtat upp mig stod bredvid mig igen.
- Han var helt underbar!
- Du är nog den ändå som inte har gråtit. Du är unik.
- Tack, antar jag. Jag kom ut i publiken igen och gick till Nora. Hon kramade om mig länge och sen fortsatte vi titta på konserten.
Love Me - Kapitel 11
- Jaja. Ja lade huvudet på kudden och slöt ögonen. De spelade en av Justins låtar "One time" och jag kunde inte hjälpa att jag låg och drömde om Justin i det ögonblicket. För just då kändes det som om jag visste allt om honom, som jag hade träffat honom. Men jag var nog bara trött och vimsig efter den långa flygturen. Precis innan låten tog slut somnade jag.
Jag höll upp en klänning framför mig. Varför kunde jag inte få ha en klänning?
- Felicia du kan faktiskt inte ha en klänning på dig, vill du inte bli Justin OLLG?
- Faktiskt bryr jag mig inte, skulle vara ganska kul men jag vill ju ha på mig vad jag vill.
- Och du kommer ändå inte orka hoppa och stå på en konsert som är flera timmar i en tajt klänning och decimeterhöga klackskor!
- Jaja, men jag har ingen t-shirt.
- Du kan få låna en av mig. Hon räckte fram en t-shirt med en bild av Justin Bieber på.
- Nora, jag kan inte ha på mig den här.
- Det är antingen den eller den här. Hon höll upp en tröja med ett I love Justin Bieber tryck på.
- Jag tar faktiskt hellre den där. Jag pekade på tröjan Nora höll.
- Jaha, då byter vi då. Jag gav henne tröjan jag höll i och jag tog hennes.
Jag satte på mig mina jeansshorts och tröjan. Jag borstade igenom mitt hår och gick sedan in på toaletten där Nora stog och sminkade sig. Jag tryckte in mig bredvid henne och tog upp min mascara.
- Hur mycket ska du sminka dig Nora?
- Mycket, om jag blir Justins OLLG vill jag vara snygg.
- Haha du är helt otrolig. Jag sminkade färdigt mig, bortstade tänderna och satte på mig mina skor. Helt plötsligt ringde hotellrums telefonen.
- Hallå.
- Hej Miss, detta är receptionen, jag tänkte bara meddela att eran bil är här.
- Våran bil? Vad bra då vet jag det, vi kommer direkt. Jag lade på telefonen och grep tag i min jacka.
- Nora våran bil väntar du får skynda dig.
- Jaja jag kommer.
En halvtimme senare var vi framme vid... Madison Square Garden! Vi steg ur bilen och ställde oss i biljettkön för att komma in.
- Felicia jag kan inte fatta att vi är här! Om en halvtimme kommer vi att få se Justin Bieber. Jag kände hur min hjärta började dunka när jag tänkte på Justin Bieber. Vi skulle faktiskt få se honom live.
- Jag vet!
Justins perspektiv
Jag såg på mig själv i spegeln. Felicia skulle vara i publiken idag och jag var jättenervös. Mama Jan kom in i rummet.
- Hur känner du dig i rösten?
- Helt okej, men jag ska ge allt ikväll.
- Det vet jag att du ska. Hon log mot mig och gick sedan ut igen. Det gick max fem minuter innan Scooter kom in.
- Hur är det grabben, taggad?
- Absolut!
- Scooter, det finns en speciell tjej jag vill att ni ska ta upp på scenen.
- Som ska bli din One Less Lonely Girl?
- Ja, du vet gratis biljetterna som jag bad om?
- Aa två stycken på tredje raden.
- Det är tjejen jag vill att ni ska ta upp på scenen.
- Okej, men jag vet tyvärr inte hur hon ser ut.
- Hon har blont hår och mörkblå ögonen, hon är ganska lång och hon är bara allmänt vacker.
- okej, vi får se om det blir rätt.
- Det måste det bli.
Vad tycks. Bra/dåligt? Orkar tyvärr inte skriva mer, kanske blir ett till kapitel ikväll.
Kram Fanny
Jag höll upp en klänning framför mig. Varför kunde jag inte få ha en klänning?
- Felicia du kan faktiskt inte ha en klänning på dig, vill du inte bli Justin OLLG?
- Faktiskt bryr jag mig inte, skulle vara ganska kul men jag vill ju ha på mig vad jag vill.
- Och du kommer ändå inte orka hoppa och stå på en konsert som är flera timmar i en tajt klänning och decimeterhöga klackskor!
- Jaja, men jag har ingen t-shirt.
- Du kan få låna en av mig. Hon räckte fram en t-shirt med en bild av Justin Bieber på.
- Nora, jag kan inte ha på mig den här.
- Det är antingen den eller den här. Hon höll upp en tröja med ett I love Justin Bieber tryck på.
- Jag tar faktiskt hellre den där. Jag pekade på tröjan Nora höll.
- Jaha, då byter vi då. Jag gav henne tröjan jag höll i och jag tog hennes.
Jag satte på mig mina jeansshorts och tröjan. Jag borstade igenom mitt hår och gick sedan in på toaletten där Nora stog och sminkade sig. Jag tryckte in mig bredvid henne och tog upp min mascara.
- Hur mycket ska du sminka dig Nora?
- Mycket, om jag blir Justins OLLG vill jag vara snygg.
- Haha du är helt otrolig. Jag sminkade färdigt mig, bortstade tänderna och satte på mig mina skor. Helt plötsligt ringde hotellrums telefonen.
- Hallå.
- Hej Miss, detta är receptionen, jag tänkte bara meddela att eran bil är här.
- Våran bil? Vad bra då vet jag det, vi kommer direkt. Jag lade på telefonen och grep tag i min jacka.
- Nora våran bil väntar du får skynda dig.
- Jaja jag kommer.
En halvtimme senare var vi framme vid... Madison Square Garden! Vi steg ur bilen och ställde oss i biljettkön för att komma in.
- Felicia jag kan inte fatta att vi är här! Om en halvtimme kommer vi att få se Justin Bieber. Jag kände hur min hjärta började dunka när jag tänkte på Justin Bieber. Vi skulle faktiskt få se honom live.
- Jag vet!
Justins perspektiv
Jag såg på mig själv i spegeln. Felicia skulle vara i publiken idag och jag var jättenervös. Mama Jan kom in i rummet.
- Hur känner du dig i rösten?
- Helt okej, men jag ska ge allt ikväll.
- Det vet jag att du ska. Hon log mot mig och gick sedan ut igen. Det gick max fem minuter innan Scooter kom in.
- Hur är det grabben, taggad?
- Absolut!
- Scooter, det finns en speciell tjej jag vill att ni ska ta upp på scenen.
- Som ska bli din One Less Lonely Girl?
- Ja, du vet gratis biljetterna som jag bad om?
- Aa två stycken på tredje raden.
- Det är tjejen jag vill att ni ska ta upp på scenen.
- Okej, men jag vet tyvärr inte hur hon ser ut.
- Hon har blont hår och mörkblå ögonen, hon är ganska lång och hon är bara allmänt vacker.
- okej, vi får se om det blir rätt.
- Det måste det bli.
Vad tycks. Bra/dåligt? Orkar tyvärr inte skriva mer, kanske blir ett till kapitel ikväll.
Kram Fanny
Love Me - Kapitel 10
- Hon skulle få spel, och jag har ju gratis biljetter och allting är betalat. Så varför inte?
- Gå upp och ring Nora så får hon se om det går. Jag log mot pappa och gav honom en hastig kram. Jag sprang upp till mitt rum och slog in Noras nummer. Hon skulle verkligen få spel.
Vi landade på flygplatsen i New York vid tio tiden på kvällen. Det var en svall fredagskväll och det skulle komma en bil och hämta upp oss. Det stod iallafall på hotellbokningen. Vi hämtade vårat bagage som bestod av varsin resväska och varsitt handbagage. Vi hade inte behövt ha med oss så mycket eftersom att vi bara skulle stanna över helgen men ändå hade jag plockat ner fyra klänningar, fråga mig inte varför. Det var vad jag hade tänkt ha på mig på konserten, men Nora hade sagt att man var tvungen att ha jeanshorts och en t-shirt + platta skor. Why liksom?
Utanför stod en Mercedes och väntade på oss och vi slängde in bagaget i bakluckan och satte oss längst bak i bilen. Jag började där våran konversation hade slutat.
- Men Nora varför behöver man ha en bestämd dresscode? Kommer man inte in annars?
- Jo det är klart du kommer in men då har du chansen att bli Justins "One less lonely girl"! Jag rynkade på pannan.
- Är inte det än låt?
- Jo, men i den låten väljer de en tjej ur publiken som får komma upp på scenen.
- För att sjunga?
- Snälla Felicia sluta spela dum, tror du verkligen att de tar upp en random tjej i publiken för att sjunga med Justin? Tänk om tjejen är tondöv! Jag började små fnissa.
- Fast det hade ju i och försig varit ganska roligt eller hur? Nora gav mig en dödande blick.
- Ta det lugnt jag skojar bara. Står tjejen bara där eller?
- Såg du inte filmen eller? De får sitta på en pall och sen kommer Justin och ger henne blommor och sjunger låten för henne. Han rör henne till och med.
- Jo jag såg filmen Nora men jag la inte direkt märke till att de hade på sig speciella kläder.
Vi kom fram till hotellet som var fyrstjärnigt. Vi checkade in i lobbyn och tog hissen upp till vårat rum. Rum nummer 6.
- Nummer 6?
- Ja vad är det med det? Jag öppnade dörren och gick in.
- Det är Justins favorit nummer!! Jag tände lampan och slängde min väska på sängen och ställde den andra på golvet.
- Nora, jag tror att du behöver gå och lägga dig, du verkar övertrött.
- Jag sov på planet, jag är inte övertrött bara jätte spänd för att se Justin Bieber live!
- Okej okej, ta det lugnt, jag ska iallafall sova. Det är en stor dag imorgon.
Jag satte på mig min pyjamas och borstade tänderna. Nora satt och tittade på MTV, det var tydligen något program om Justin Bieber som hon hade längtat efter i månader. Hon hade pratat om det hela resan och ärligt talat bett gud att de skulle ha tv med MTV på hotellrummet. Den tjejen var verkligen galen.
- Kan du inte sänka lite, andra här inne vill faktiskt sova.
- Vilka andra?
- Nora, du borde faktiskt också gå och lägga dig. Din mamma och pappa spelar ju ändå inn det.
- Jag vet men jag kan inte vänta länge, fattar du hur länge jag redan har väntat?
- Du kommer ändå att titta på det hundra gånger när du kommer hem. Men du kan väl iallafall sänka lite?
- Jaja. Ja lade huvudet på kudden och slöt ögonen. De spelade en av Justins låtar "One time" och jag kunde inte hjälpa att jag låg och drömde om Justin i det ögonblicket. För just då kändes det som om jag visste allt om honom, som jag hade träffat honom. Men jag var nog bara trött och vimsig efter den långa flygturen. Precis innan låten tog slut somnade jag.
Vad tycks? Bra/dåligt? Jag har jättemycket idéer nu och kommer skriva några inlägg varje dag nu när jag är hemma från Italien. Jag har haft det jättebra för er som undrar :)
Kram Fanny
- Gå upp och ring Nora så får hon se om det går. Jag log mot pappa och gav honom en hastig kram. Jag sprang upp till mitt rum och slog in Noras nummer. Hon skulle verkligen få spel.
Vi landade på flygplatsen i New York vid tio tiden på kvällen. Det var en svall fredagskväll och det skulle komma en bil och hämta upp oss. Det stod iallafall på hotellbokningen. Vi hämtade vårat bagage som bestod av varsin resväska och varsitt handbagage. Vi hade inte behövt ha med oss så mycket eftersom att vi bara skulle stanna över helgen men ändå hade jag plockat ner fyra klänningar, fråga mig inte varför. Det var vad jag hade tänkt ha på mig på konserten, men Nora hade sagt att man var tvungen att ha jeanshorts och en t-shirt + platta skor. Why liksom?
Utanför stod en Mercedes och väntade på oss och vi slängde in bagaget i bakluckan och satte oss längst bak i bilen. Jag började där våran konversation hade slutat.
- Men Nora varför behöver man ha en bestämd dresscode? Kommer man inte in annars?
- Jo det är klart du kommer in men då har du chansen att bli Justins "One less lonely girl"! Jag rynkade på pannan.
- Är inte det än låt?
- Jo, men i den låten väljer de en tjej ur publiken som får komma upp på scenen.
- För att sjunga?
- Snälla Felicia sluta spela dum, tror du verkligen att de tar upp en random tjej i publiken för att sjunga med Justin? Tänk om tjejen är tondöv! Jag började små fnissa.
- Fast det hade ju i och försig varit ganska roligt eller hur? Nora gav mig en dödande blick.
- Ta det lugnt jag skojar bara. Står tjejen bara där eller?
- Såg du inte filmen eller? De får sitta på en pall och sen kommer Justin och ger henne blommor och sjunger låten för henne. Han rör henne till och med.
- Jo jag såg filmen Nora men jag la inte direkt märke till att de hade på sig speciella kläder.
Vi kom fram till hotellet som var fyrstjärnigt. Vi checkade in i lobbyn och tog hissen upp till vårat rum. Rum nummer 6.
- Nummer 6?
- Ja vad är det med det? Jag öppnade dörren och gick in.
- Det är Justins favorit nummer!! Jag tände lampan och slängde min väska på sängen och ställde den andra på golvet.
- Nora, jag tror att du behöver gå och lägga dig, du verkar övertrött.
- Jag sov på planet, jag är inte övertrött bara jätte spänd för att se Justin Bieber live!
- Okej okej, ta det lugnt, jag ska iallafall sova. Det är en stor dag imorgon.
Jag satte på mig min pyjamas och borstade tänderna. Nora satt och tittade på MTV, det var tydligen något program om Justin Bieber som hon hade längtat efter i månader. Hon hade pratat om det hela resan och ärligt talat bett gud att de skulle ha tv med MTV på hotellrummet. Den tjejen var verkligen galen.
- Kan du inte sänka lite, andra här inne vill faktiskt sova.
- Vilka andra?
- Nora, du borde faktiskt också gå och lägga dig. Din mamma och pappa spelar ju ändå inn det.
- Jag vet men jag kan inte vänta länge, fattar du hur länge jag redan har väntat?
- Du kommer ändå att titta på det hundra gånger när du kommer hem. Men du kan väl iallafall sänka lite?
- Jaja. Ja lade huvudet på kudden och slöt ögonen. De spelade en av Justins låtar "One time" och jag kunde inte hjälpa att jag låg och drömde om Justin i det ögonblicket. För just då kändes det som om jag visste allt om honom, som jag hade träffat honom. Men jag var nog bara trött och vimsig efter den långa flygturen. Precis innan låten tog slut somnade jag.
Vad tycks? Bra/dåligt? Jag har jättemycket idéer nu och kommer skriva några inlägg varje dag nu när jag är hemma från Italien. Jag har haft det jättebra för er som undrar :)
Kram Fanny
Love Me - Kapitel 9
Jag körde upp på Selenas uppfart och kände hur blixtarna täffade mitt ansikte.
"Justin, hur mår Selena?"
"Är du orolig för hur hon mår?"
"Hur allvarligt är det?" Jag ignorerade frågorna och gick in i huset. Jag tänkte inte på att jag inte knackade.
- Justin! Hej hur är det? Du ser rätt sliten ut. Mandy kom och kramade om mig.
- Jag får höra det rätt ofta. Är Selena där uppe? Hon nickade.
Felicias perspektiv
Jag satte på mig mina mysiga tofflor och började traska ner för trappan. Jag hade huvudvärk och kände mig lite små yr, men jag hade fått komma hem från sjukhuset så jag intalade mig att det bara var normalt. Jag hade varit tre veckor på sjukhuset och mitt minne hade inte kommit tillbaka. Min doktor hade sagt att det kunde ta en till två månader innan minnet var helt återställt. Jag hade varit hemma i en vecka, jag hade inte fått bada eller umgås med Pauline någonting. Fast vi hade pratat med varandra över telefon och via facebook. Nora hade ringt minst hundra gånger varje dag och frågat hur jag måde. Jag sa alltid att jag mådde bra jag ville ju inte oroa henne, hon kunde bli riktigt jobbig när hon blev det.
Pappa och Liam satt i köket och åt frukost. Jag tog fram ett glas ur köksskåpet och hälde upp ett glas apelsinjuice - min favort. Jag satte mig ner bredvid Liam.
- Godmorgon gumman! Hur är det idag? Pappa tittade upp från tidningen. Hans glasögon hade halkat fram längst ut på nästippen och hans hår stod åt alla möjliga hår och kanter.
- Bättre antar jag, har ont i huvudet och lite små yr.
- Vad vill du ha och äta, ska jag rosta en macka?
- Jätte gärna. Jag går ut och hämtar posten så länge. Pappa nickade mot mig och reste sig för att rosta en macka åt mig. Min söta pappa, man kanske skulle bli påkörd lite oftare?
Jag öppnade postlådan som nästan var överfull. Pappa var inte bäst på att hämta den. Jag tittade snabbt igenom posten om det var något åt mig. Flera tack kort från mormor, farmor, Nora och resten av släkten. Längst ner fanns det ett brev. Till Mig. Jag stoppade resten av posten under armen och borjade gå mot ytterdörren, samtidigt som jag hade mina ögon på brevet. Jag fick aldrig brev, det kanske var från någon person som kände för att skicka ett spejsat tackkort. Fast vem skulle göra det? Jag gick in till köket och slängde posten på bordet.
- Pappa, du måste verkligen lära dig att hämta posten varje dag.
- Jag hade faktiskt tänkt göra det. Jag himlade med ögonen.
- Visst. Pappa sträckte fram en tallrik med en rostad macka. Skinka och ost. Mums. Jag tog mitt juice glas i handen och tallriken i andra. Brevet stoppade jag mellan tänderna. Jag tittade förstående på pappa.
- Visst gå upp du. Jag gick sakta upp till mitt rum för att inte ramla.
När jag kom upp satte jag mig i sängen och slog på MTV. Det var top 11 @ 11 och massa skön musik spelades. Jag ställde tallriken med mackan på på sängen och glaset ställde jag på golvet. Jag tog en tugga av mackan och slet sedan upp brevet. Eller ska jag säga brev? Inuti låg fyra biljetter - två flygbiljetter till New York den kommande helgen, och två till Justin Biebers never say never konsert i New York - och en lapp med en hotellbokning på. Jag blev helt stum, är det här ett skämt eller har det bara kommit fel? Jag tittade på kuvertet
Felicia Andersson
Det var ju mitt namn. Jag kanske hade deltagit i någon tävling innan jag blev påkörd, så måste det ju vara. Jag lämnade mackan och glaset på mitt rum och gick ner till köket igen.
- Pappa, har jag varit med i någon tävling innan olyckan?
- Nej inte vad jag vet, hurså?
- Jag fick nämligen ett "brev" med två flybiljetter och två biljetter till Justin Biebers konsert i New York i helgen, och det är redan ett bokat hotell.
- Vad konstigt får jag se? Jag sträckte fram allting till pappa.
- Ja de verkar i alla fall äkta. Men jag visste inte att du gillade denna Justin Bieber.
- Han är helt okej, det är Nora som är helt galen i honom.
- Jaha, men vill du gå då? Du kan ju ta med dig Nora. Han blinkade mot mig.
- Hon skulle få spel, och jag har ju gratis biljetter och allting är betalat. Så varför inte?
- Gå upp och ring Nora så får hon se om det går. Jag log mot pappa och gav honom en hastig kram. Jag sprang upp till mitt rum och slog in Noras nummer. Hon skulle verkligen få spel.
"Justin, hur mår Selena?"
"Är du orolig för hur hon mår?"
"Hur allvarligt är det?" Jag ignorerade frågorna och gick in i huset. Jag tänkte inte på att jag inte knackade.
- Justin! Hej hur är det? Du ser rätt sliten ut. Mandy kom och kramade om mig.
- Jag får höra det rätt ofta. Är Selena där uppe? Hon nickade.
Felicias perspektiv
Jag satte på mig mina mysiga tofflor och började traska ner för trappan. Jag hade huvudvärk och kände mig lite små yr, men jag hade fått komma hem från sjukhuset så jag intalade mig att det bara var normalt. Jag hade varit tre veckor på sjukhuset och mitt minne hade inte kommit tillbaka. Min doktor hade sagt att det kunde ta en till två månader innan minnet var helt återställt. Jag hade varit hemma i en vecka, jag hade inte fått bada eller umgås med Pauline någonting. Fast vi hade pratat med varandra över telefon och via facebook. Nora hade ringt minst hundra gånger varje dag och frågat hur jag måde. Jag sa alltid att jag mådde bra jag ville ju inte oroa henne, hon kunde bli riktigt jobbig när hon blev det.
Pappa och Liam satt i köket och åt frukost. Jag tog fram ett glas ur köksskåpet och hälde upp ett glas apelsinjuice - min favort. Jag satte mig ner bredvid Liam.
- Godmorgon gumman! Hur är det idag? Pappa tittade upp från tidningen. Hans glasögon hade halkat fram längst ut på nästippen och hans hår stod åt alla möjliga hår och kanter.
- Bättre antar jag, har ont i huvudet och lite små yr.
- Vad vill du ha och äta, ska jag rosta en macka?
- Jätte gärna. Jag går ut och hämtar posten så länge. Pappa nickade mot mig och reste sig för att rosta en macka åt mig. Min söta pappa, man kanske skulle bli påkörd lite oftare?
Jag öppnade postlådan som nästan var överfull. Pappa var inte bäst på att hämta den. Jag tittade snabbt igenom posten om det var något åt mig. Flera tack kort från mormor, farmor, Nora och resten av släkten. Längst ner fanns det ett brev. Till Mig. Jag stoppade resten av posten under armen och borjade gå mot ytterdörren, samtidigt som jag hade mina ögon på brevet. Jag fick aldrig brev, det kanske var från någon person som kände för att skicka ett spejsat tackkort. Fast vem skulle göra det? Jag gick in till köket och slängde posten på bordet.
- Pappa, du måste verkligen lära dig att hämta posten varje dag.
- Jag hade faktiskt tänkt göra det. Jag himlade med ögonen.
- Visst. Pappa sträckte fram en tallrik med en rostad macka. Skinka och ost. Mums. Jag tog mitt juice glas i handen och tallriken i andra. Brevet stoppade jag mellan tänderna. Jag tittade förstående på pappa.
- Visst gå upp du. Jag gick sakta upp till mitt rum för att inte ramla.
När jag kom upp satte jag mig i sängen och slog på MTV. Det var top 11 @ 11 och massa skön musik spelades. Jag ställde tallriken med mackan på på sängen och glaset ställde jag på golvet. Jag tog en tugga av mackan och slet sedan upp brevet. Eller ska jag säga brev? Inuti låg fyra biljetter - två flygbiljetter till New York den kommande helgen, och två till Justin Biebers never say never konsert i New York - och en lapp med en hotellbokning på. Jag blev helt stum, är det här ett skämt eller har det bara kommit fel? Jag tittade på kuvertet
Felicia Andersson
Det var ju mitt namn. Jag kanske hade deltagit i någon tävling innan jag blev påkörd, så måste det ju vara. Jag lämnade mackan och glaset på mitt rum och gick ner till köket igen.
- Pappa, har jag varit med i någon tävling innan olyckan?
- Nej inte vad jag vet, hurså?
- Jag fick nämligen ett "brev" med två flybiljetter och två biljetter till Justin Biebers konsert i New York i helgen, och det är redan ett bokat hotell.
- Vad konstigt får jag se? Jag sträckte fram allting till pappa.
- Ja de verkar i alla fall äkta. Men jag visste inte att du gillade denna Justin Bieber.
- Han är helt okej, det är Nora som är helt galen i honom.
- Jaha, men vill du gå då? Du kan ju ta med dig Nora. Han blinkade mot mig.
- Hon skulle få spel, och jag har ju gratis biljetter och allting är betalat. Så varför inte?
- Gå upp och ring Nora så får hon se om det går. Jag log mot pappa och gav honom en hastig kram. Jag sprang upp till mitt rum och slog in Noras nummer. Hon skulle verkligen få spel.
