- Japp, men jag tycker faktiskt om Stratford mer, trodde aldrig att jag skulle säga det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.

Justins perspektiv
Höstlovet hade redan kommit och jag skulle äntligen få åka till Ryan och Chaz. Det var en lång resa men det var det värt. Jag hoppades också att jag skulle få träffa Felicia.
 Planet landade på Stratford Airport tidigt på morgonen. Jag åkte direkt hem till mormor och morfar. Jag hade verkligen saknat dem, och alla andra. Jag messade Chaz och frågade om vi skulle hitta på något. Han sa ja och frågade om hans kompis kunde följa med, det var tydligen en tjej som han gillade. Jag ringde Ryan och bad honom haka på. Jag åkte några minuter senare till basketplanen där vi bestämt att vi skulle träffas. Jag var jättetaggade men samtidigt väldigt nervös. Jag hade inte träffat mina bästavänner sedan början av sommaren, det var alldeles för länge. Jag började att närma mig basketplanen. Jag såg Ryan som sköt några bollar, och Chaz som satt med någon tjej och flörtade. När jag kom närmare såg jag att det var... Felicia. Jag fick svårt att andas och kände hur jag höll på att falla ihop. Chaz och Felicia? Det kunde inte vara sant.
- Hej, Justin! Ryan kom springande mot mig och jag insåg att det var försent att gå hem igen och säga att jag mådde dåligt.
- Hej Ryan... Jag kramade om honom, och Chaz kom gående mot mig, hack i häl med Felicia.
- Hej! Jag kramade om honom. Jag kunde inte ta mina ögon från henne.
- Justin det här är Felicia. Hon sträckte fram sin hand, jag tog i den och ville aldrig släppa den. Hon började rodna och jag släppte hennes hand efter att ha insett att jag hade hållt i den några sekunder för länge.
- Ska vi ta och spela, jag ringde Nolan och grabbarna så de borde vara här snart.
- Visst. Jag och grabbarna gick till planen och Felicia gick och satte sig på marken en bit bort. Jag kunde inte fokusera i spelet. Jag satt och tittade på Felicia där hon satt och läste sin bok. Hon var helt underbar. Helt plötsligt en boll i huvudet.
- Biebs, vad är det med dig?
- Lång resa bara.
- Okej, men kom igen fokusera lite.

Jag gick fram till Felicia, grabbarna spelade förfullt och det var min chans.
- Hej.
- Hej. Hon tittade upp från sin bok.
- Är den bra?
- Vilken då?
- Boken.
- Jaha, jo den är väl helt okej.
- Vad handlar den om.
- Den handlar om en tjej som tappar minnet. Typ som jag.
- Som du? Jag bestämde mig för att spela med.
- Jag blev påkörd av en bil, jag tappade en liten del av minnet. Jag var tydligen på en dejt med någon kille som hette Ryan när det hände. Fast han har inte dykt upp någon mer gång en på sjukhuset.
- Han kanske bestämde sig för att ge upp.
- Ge upp?
- Ja, du kände väl inte igen honom?
- Nej men...
- Han insåg väl att det skulle göra mindre ont att bara dra.
- Kanske det... men jag skulle uppskatta om han iallafall försökt få mig att minnas honom.
- Ja, men det kanske inte han tyckte.
- Nej kanske inte... Hon tittade ner i marken och såg väldigt sårad ut.
- Så vad händer mellan dig och Chaz?
- Mellan mig och Chaz?
- Ni två verkar gilla varandra.
- Han är jättegullig och så, men jag tror att han gillar mig på ett annat sätt.
- Har du sagt det till honom?
- Jag vill inte såra hans känslor.
- Varför gillar du inte honom på det sättet?
- Den där Ryan, jag tror att jag har känslor för honom. Jag såg en tår trilla ner för hennes kind.
- Har du?
- Det är så konstigt eftersom att jag inte vet vem han är, men jag önskar att jag gjorde det.
- Han kanske dyker upp snart.
- Tror du det?
- Jag vet det.