- Felicia. Bussen stannade utanför skolan och jag steg ut efter Chaz och hans vän. Jag såg på dem när de åkte iväg på sina skateboards. Jag hoppades inerst inne att jag skulle få träffa dem igen. Iallafall Chaz.

Jag gick runt med min bricka i handen. Jag kunde inte se Pauline någonstans och jag kände mig helt vilsen. Var skulle jag sitta? Med vilka? Första dagen hade varit lugn, en lektion där man träffade lärarna, sen fick man gå hem. Jag hade hamnat i samma klass som Chaz, vi hade inte pratat något mer sedan bussturen, och det var ganska förståeligt eftersom han verkade vara väldigt populär. Ska jag vara ärlig är jag glad att han inte gjorde det, jag vill bara ligga lågt just nu. Inga grupp placeringar för min del. Så här i matsalen virrade jag runt, andra dagen i skolan och kände mig som en av töntarna.
- Felicia! Jag hörde någon ropa mitt namn, men jag kunde inte uppfatta varifrån det kom. Chaz kom gående mot mig med ett stort leende på läpparna. Åh nej!
- Du ser lite ensam ut, vill du sitta med oss? Jag tittade mot bordet där Chaz hade suttit.
- Det ser ganska fullt ut.
- Vi kan tränga ihop oss, kom igen.
- Okej, jag har ju ingen annan stans att sitta. Jag följde efter Chaz och trängde ihop mig bredvid honom och en annan tjej. Jag högg in på min kyckling sallad och såg till att ha mat i munnen, för att ingen skulle kunna fråga något.
- Är du hungrig? Chaz flinade mot mig. Jag tuggade ut.
- Vad tror du?
- Jag tror att du är väldigt hungrig.
- Vi kör på din teori.
- Du Felicia! Killen som varit med Chaz på bussen tittade på mig.
- Ja, det är jag och du är?
- Ryan, ska du hänga med till skateboard rampen sen?
- Jag åker inte skateboard, men det kan jag väl göra.
- Jag kan lära dig om du vill?
- Tack, men nej tack jag tror jag har legat på sjukhus länge nog för detta året. En annan gång kanske?
- Visst.

Det tog ungefär fem minuter att gå till skaterampen, inte för att det oroade mig, vi hade en timmes lunch. Ryan började åka direkt, men Chaz stannade kvar med mig och vi gick och satte oss på en bänk lite längre bort.
- Så, du är inte härifrån va?
- Ser jag ut att vara härifrån?
- Nej, du ser att vara ifrån något europeisktland. De flesta tjejerna därifrån är snygga.
- Var det en komplimang?
- Du får tolka det som du vill. Han blev lite generad.
- Sverige, faktiskt.
- Så då hade jag rätt.
- Jag antar det.
- Är det fint där?
- Japp, men jag tycker faktiskt om Stratford mer, trodde aldrig att jag skulle säga det.
- Men nu har du det. Han tittade mig i ögonen, och jag log mot honom. Han var verkligen gullig.

---

Inte så långt, men det får räcka. Besök min kompis Justin Bieber novellblogg. novellbloggjustinbieber
Kram FAnny