Never Let You Go - Kapitel 4

---

Jag petade runt i skolmaten, potatisbullar. Ryan och Chaz satt mittemot mig och diskuterade skateboards. Kul? Inte direkt om man frågar mig. Tillskillnad från mig, satt de och gluffsade i sig tre potatisbullar var. Jag brukade i vanliga fall gluffsa lika mycket som dem, men inte idag. Jag hade ingen aptit.
"JB, ska du inte äta?" Ryan tittade på mig förvånat, jag måste ha sätt asdeppig där jag satt och petade i maten, som tjejerna i min klass.
"Undrar inte ni också var Nathalie är?" Chaz tittade avundsjukt på mina potatisbullar i hopp om att jag skulle ge dem till honom. "Ta dem, Chaz. "Han gav mig ett brett leende och sträckte sig efter min tallrik. Ryan snodde till sig en av dem och började att äta.
"Nej, inte direkt, hon är väl bara sjuk." Han pratade med maten i munnen och jag undvek att titta på honom - eftersom att jag visste att jag bara skulle bli äcklad. "Men hon brukar alltid messa eller ringa"
"Hon har väl inga batterier i telefonen, jag känner Nathalie hon skolkar förmodligen för att slippa undan uppsatsen som ska lämnas in idag." Chaz nickade instämmande och högg in på den sista potatisbullen.
"Kanske, men det verkar ändå lite underligt tycker ni inte?" Ryan tittade på mig med en tröttblick.
"Nej, det tycker vi inte! Justin släpp det okej?"
"Okej"

Jag tittade på klockan för femte gången, det hade bara gått en minut. Matte var verkligen tråkigt. Jag återgick till att klottra i mitt block medans Mr. Franz fortsatte att prata om minsta gemensama nämnare - vilket fick mig att vilja ramla av stolen och somna. Plötsligt gav Matt - som satt bredvid mig - en lapp. Jag tog lite diskret emot den och väcklade ut den så tyst som det gick. Så fort jag såg första ordet såg jag att det var Nathalies handstil. Jag tittade bak mot hennes plats, men den var tom. Jag tittade på Matt för att få en förklaring, men han satt fastklistrad vid tavlan.

J!
Jag är ledsen för att jag inte sa något till dig, men jag kunde inte okej? Du undrar förmodligen hur jag har kunnat skriva den lapp, men jag gav den till Matt innan lektionen. Jag ska förklara senare, möt mig på tjejtoaletten efter lektionen.
N

Jag fattade fortfarnade ingenting, ärligt talat hade lappen bara gjort mig mer förvirrad.
 Lektionen gick bara långsamare för varje minut och de sista tio minuterna trodde jag att klockan hade stannat, men tillslut ringde det ut. Jag skyndade mig till mitt skåp och slängde in sakerna och rusade sedan mot tjejtoaletten. Jag tittade runt mig för att kolla så att ingen såg att jag gick in på toaletten, sedan slank jag in. Men det var tomt därinne. Jag hörde andetag från ett av toalettbåsen och insåg att Nathalie måste vara därinne. 
"Natta?" Andetagen slutade och jag hörde hur något dunsade. Toalettbåsetsdörr öppnades och Nathalie kom uttassande som en ängel. "Hej!" Det var nästan en viskning och hon log mot mig med sina vita tänder. Hon kom närmare mig och slog sina armar om mig. Jag tryckte undan henne och hon tittade förvånat på mig. "Förklara" 
"Vad är det jag ska förklara? Att jag skolkade för att skolan är ett helvete?" Jag tittade besviket på henne , hon lukatde sprit långväg. "Natta, varför?" Hon började att gråta och tårarna trillade ner från hennes ögon. "För att livet suger okej!" Hon bakade bak mot väggen och satte sig ner. Jag övervägde att sätta mig bredvid henne, men bestämde mig för att stå kvar eftersom att jag visste att jag skulle ge mig om jag satte mig bredvid. För hon skulle röra lätt vid min kind och sen skulle allt vara glömt. Det hade hänt förut. 
"Du hade inte behövt. Du fattar väl vad som kommer hända om någon får reda på det, Natta!" 
"Men ingen kommer att få reda på det Justin!" 
"Var inte så säker på det, det märks lång väg att du har druckit, och tror du att din mamma kommer se mellan fingrarna igen?" 
"Hon älskar mig, men hon kommer inte att få reda på det!" 
"Hur ska du dölja det?" Jag satte händerna i kors. 
"Jag tänkte att..." Jag suckade och himlade med ögonen. 
"Det borde jag förstått. Du tänkte att du kunde bo hos mig eller hur?" 
"Justin snälla" Hon reste sig upp och kom närmare igen. "Bara den här gången" 
"Varför gör du inte slut med David?  Det var han som lädde in dig på den här vägen!" Jag kände hur ilskan började att växa i mig och jag visste att om det inte fick ett slut skulle jag explodera vilken sekund som helst.
"För att jag älskar honom Justin!" "Men han är fyra år äldre än dig!" Hon var bara några centimeter ifrån mig och jag visste att vilken sekund som helst skulle jag ge vika och ge henne husnycklarna och be henne vänta på mig hemma. "Och?" "Natta, du är tretton och har redan gjort saker som..." "Som... 13 är inte så litet. Jag är inte liten Justin. Märker du inte att jag är stor nu!" "Dricka, skolka och ligga med vem som helst är inte att vara stor, Natta!" "Justin, varför fattar  du inget! Varför kan du inte fatta hur bra det är, allt det där gör mig lycklig"
"Men hur blir det sen då, när allting avtar, Natta?" "Ett helvete, det är därför jag gör det fattar du väl?"
Helt plötsligt började hon att fnissa, men jag kunde inte fatta vad som var så roligt. Jag började att backa, bak mot dörren som lädde ut till koridoren, men Natta följde efter.
"Justin, vill du inte leka lite?" Hon började se farligt sexig ut och jag rusade ut från toaletten. Jag visste att hon skulle följa efter, hon visste att det inte var någon i korridoren eftersom att lektionen börjat för tio minuter sedan. Hon kom ut från toaletten och kom närmare mig. Men helt plötsligt ramlade hon ihop och blev medvetslös.

En kvart senare satt vi på akuten, de försökte få liv i Nathalie, utan resultat. Jag såg hur panikslagen läkaren såg ut när han kom fram till mig och Nathalies mamma Amanda. "Hon har tagit en överdos" Det var allt han fick fram. När jag tänkte efter var jag inte förvånad. Amanda började att snyfta bredvid mig, men jag avstog från att göra samma sak. "Kommer hon att klara sig?" "Vi har magpumpat henne, men hade ni kommpit fem minuter senare hade hon varit död nu. Att svälja sådan mängd piller med alkohol är extremt farligt och..." Jag stängde av öronen jag ville inte höra med. Allt det här var tvunget att ta ett slut.
 Nathalies pappa hade hamnat i fängelse får sex månader sedan, efter att ha misshandlat hennes mamma och henne själv. Det var det ända hon hade sagt till mig, men jag visste redan resten. Jag ville inte att hon skulle behöva säga det där andra. Det värsta av allt.
Hon hade inte varit sig själv sedan dess. Hon träffat David, en kille på 17 år som drack och festade hela tiden. Och nu för tiden när jag träffade Natta var hon oftast alkoholpåverkad - med andra ord full. Jag såg hur hon led, hur hennes mamma gjorde det. Men jag visste inte vad jag kunde göra för att få henne att bli som vanligt igen. Mamma - som var bästa vän med Amanda -  hade bjudit hem Amanda och Nathalie allt oftare, men Nathalie var nästan aldrig med. Hon var med David.
 "Ni kan få gå in till henne nu" Jag gick efter Amanda in i det lilla rummet. Där låg Nathalie, som en ängel, en sovande ängel. Hon var så vacker. Jag satte mig på en stol i ett av rummets hörn. Där satt jag ett tag. Tills Nathalie vacknade ungefär en halvtimme senare. Amanda hade gått iväg för att köpa lite mat, på sushi baren bredvid sjukhuset.
"Hur är det?" Nathalie såg på mig med sömniga ögon.
"Jag har mått bättre" Hon log ett leende och jag visste att min Nathalie var tillbaka.
"Justin, förlåt mig. Det var så fel av mig. Jag..." Hon började att gråta.
"Det är okej, Natta." Hon såg på mig och log.
"Jag ska sluta Justin, jag lovar. Jag vet bara inte hur" Jag tog hennes hand och flyttade bort en hårslinga ur hennes ansikte.
"Jag ska hjälpa dig Natta"
"Lovar du?"
"Jag lovar"

---

Bra/Dåligt? Blev ett lite längre kapitel än de andra jag skrivit innan och jag tror att de kommer att bli ungefär den här längden på de andra också - eller längre :)
Så Nathalie har lite problem med sitt liv just nu och ni kommer att få se hur det löser sig i nästa kapitel. Så om två kapitel kommer det att bli nutid okej?
Kram Fanny

JätteBra kapitel :D

meeer!:)

skit bra!! fortsätt!! (stavas kanske inte så men du fattar) :)

Meerr!:D