Never Let You Go - Kapitel 2

---

Jag satte mig på gungan bredvid den som Nathalie satt på, hon var verkligen vacker. Det var en ganska kall höstkväll och Nathalie hade på sig en av mina tjocktröjor. Hennes kastanjebruna hår hängde ner över hennes axlar och hennes isblåa ögon lyste i mörkret.
  Hon hade dykt upp vid min lägenhet för ungefär en timme sedan, med mascara rinande från hennes kinder och hennes hår hade varit fastklistrat vid hennes huvud. Hon hade bråkat med sin pojkvän, David, och hon hade varit helt förkrossad. Jag hade varit hemma själv eftersom att mamma var hos sin vännina och hade "tjejkväll". Jag hade fått bjuda hem kompisar men hade valt att ha lägenheten för mig själv. Det var ganska sällan det var sådan tystnad i lägenheten som det hade varit.
Vi hade suttit och pratat i ungefär en halvtimme i soffan, och jag hade gjort varm chocklad. Hon var trots allt min bästa vän och det var det minsta jag kunde göra för henne. Trots att jag alltid varit avundsjuk på denna David hade jag lyckats att hålla tyst och inte säga något elakt under hela tiden hon pratat om honom. De hade gjort slut, och jag log inombords men det kunde jag inte visa utan jag hade hållt om henne och sagt att han snart skulle vilja ha henne tillbaka. För jag visste om det hade varit jag, hade jag aldrig släppt henne.

Hon satt på gungan och stirrade ut framför sig. "Hur är det?" Hon tittade på mig och log. "Bättre" Hon lutade huvudet mot kedjan som höll upp gungan. "Tack, Justin." Hela min kropp blev varm och jag kunde inte hjälpa att jag log. "Du vet att jag alltid finns här för dig Natta" Hon började att ta fart på gungan och gav mig en utmanande blick, och jag gjorde samma sak.

En kvart senare hoppade vi båda av gungorna och bestämde oss för att gå hem. Nathalie gick fram till ett träd som stog i parken - en ek -  och väntade på att jag skulle komma fram till henne. Jag gav henne en frågade blick. "Vad gör vi här?" "Har du en nyckel?" Jag blev förvånad av frågan. "Vad ska du med en nyckel till? Inga blodslöften va?" "Haha, nej, bara ge mig nyckeln, Justin!" Jag halade upp nyckeln ur min jeansficka och sträckte fram den till henne. Hon började att rista in något i trädet och jag försökte se vad det var, men varje gång jag sträckte fram mitt huvud för att se vad det var, föste hon undan det och fortsatte att rista in vad det var hon ristade in i trädet.
 Hon vände sig om och gav mig nyckeln. "Här, nu får du titta" Jag tog emot nyckeln och gick fram till trädet.
JB+NP=BFF
Jag log inombords och log mot henne. "Vad tycks?, borde jag satsa på ett konstnärligt yrke?" Jag gick fram och gav henne en kram. "Självklart" Vi stog så ett tag, och jag ville stå så för alltid.
"Justin?" Jag släppte taget och tittade på henne. "Ja?" Jag såg hur tårarna började leta sig fram ur Nathalies ögon.
"Lova att du aldrig lämnar mig?" Jag log mot henne och torkade tåren som hade trillat ner för hennes kind.
"Lovar" Jag gjorde ett kors över bröstet och hon gjorde samma sak, sen gick vi hem.

---

Vad tycks? Bra/Dåligt? Det här är alltså det som hänt för flera år sedan, och jag kommer att variera lite med nu och dåtid. Snälla kommentera!!!!
Kram Fanny

emm..dåligt.....................................



DrEv ! Bra den ägerrrrr jue :D <3

äger mycket bättre än den andra ta det inte hårt men den är det!! <3