Jag lade tidningen på bordet framför mig. Jag slog upp första sidan som handlade om terrordådet i New York, någon hade bombat en tunnelbana.
 Jag hade sätt det på nyheterna, men hade varit för trött för att uppfatta vad som hade hänt. 
 Det var 65 stycken som hade dött. Jag lätt min blick falla på listorna med namnen, jag läste igenom dem, men kände inte igen någon av dem. Jag bestämde mig för att titta lite snabbt på listan med de som hade överlevt. Det 11 stycken, men jag kände inte igen någon av de namnen heller.
 Jag visste inte riktigt vad jag letade efter, men jag visste att det fanns något där.
Jag letade efter listan med de försvunna, de var 9 stycken. Det femte namnet slog ner som en blixt, det högg till i magen och jag tappade andan för en sekund. Jag hade hittat det namn jag hade letat efter i 4 år, men jag önskade att jag inte hittat det här. Tårarna började trilla ner för mina kinder och jag kunde inte hinda dem. Scooter stack in huvudet genom dörren. Jag undvek att titta på honom.
"5 min till show grabben! Är du redo?" Jag hörde upphetsningen i hans röst, så som den alltid lätt innan en show, och jag brukade alltid låta taggad tillbaka. Men inte den här gången. 
" Ja, jag kommer."
 Jag satt kvar och stirrade på tidningen, men bestämde mig för att slänga den. Glömma allting. Jag hade faktiskt en show att framföra, mina fans var allt för mig och jag kunde inte svika dem för det här. Jag reste mig upp, tog en titt på min spegelbild, torkade mina tårar och gick ut ut logen. 
 
Scooter stod precis bakom scenen, och nästan hoppade. Han tittade runt sig var femte sekund och jag insåg att han letade efter mig. Jag gick sakta fram till honom, och när jag var ungefär en meter ifrån honom märkte han att jag kom. Han log mot mig och jag gjorde ett försök att le tillbaka, men misslyckades totalt. Jag visste att Scooter inte skulle fråga vad det var, han trodde att jag var nervös.
"Jag vill börja med Never Let You Go." Jag plockade upp gitarren som stod bakom Scooter.
"Är du säker?"
"Helt säker."
"Okej, kört hårt nu!" Han boxade till mig vänligt på armen, och jag gick ut på scenen.

---

Första kapitlet på den nya novellen, vad tycks? Bra/dåligt? Nu kommer det att dröja ett tag innan kapitel 2 kommer ut.
Kram Fanny