Det var bara jag och Nathalie kvar i skolan. Klockan var ungefär fem och vi satt i biblioteket. Jag hade lovat Natta, men jag visste inte vad jag kunde göra mer än att vara med henne hela tiden. Inte för att jag blev ledsen av att vara nära henne, tvärtom faktiskt. Jag satt med näsan nertryckt i matteboken, medans Natta satt med sin laptop och försökte skriva färdigt so uppsatsen om Kanadas historia - den hade jag gjort färdigt förra veckan, men valde att inte säga något till henne -  som var otroligt tråkig. Efter en halvtimmes arbete tittade Natta upp.
"Jag är hungrig, ska vi gå och käka på Donken?" Jag sken upp, jag älskade McDonalds.
"Visst" Vi började att packa ner alla böcker och gick ut ur skolan.
 Det var tomt på Donken förutom några ungdomar som satt och käkade i ett hörn. Jag såg Nattas blick när hon tittade på dem, den där oroliga blicken hade jag sett få gånger, men när jag väl hade det så hade det alltid betytt otur av något slag. Ett av ansikterna kände jag igen - Davids. Natta tittade vädjande på mig.
"Vi köper med oss" Jag log mot henne och hon log tacksamt tillbaks mot mig.
 Natta försökte dölja sitt ansikte i hopp om att David inte skulle se henne, men det misslyckades totalt. När vi stog i kassan och skulle betala kom han fram till oss. Natta grep hårt tag i min hand och jag försökte låtsas som att min hand inte höll på att gå sönder. David såg förbannad ut, samtidigt som han försökte behärska sin ilska.
"Vem är du?" Han tittade på mig och jag försökte lugna mina nerver så att jag kunde svara.
"Jag är Justin, jag antar att du är David?" "Ja, det kan du ge dig fan på" Jag tittade på Natta, som försökte hålla tillbaka sina tårar.
"Natta, varför drog du för? Det roliga skulle just börja" "Jag... ja..."
"Drog du för att vara med den här tönten?"
"Hey, gå! Ser du inte att hon inte vill ha dig här?" Hans blick vandrade över till mig. Om blickar kunde döda, hade jag varit stendöd.
"Bad jag dig att prata eller?" Han var så arg att jag behövde torka mitt ansikte efter att han hade pratat. Spottet flög runt honom. "Nej, men jag behöver inte din tillåtelse för att prata." Jag kände hur min rädsla försvann, allt jag ville var att försvara Natta.
"Du ska inte mucka gräl med fel personer." "Jag försöker bara få dig att gå" "Justin..." Natta försökte dra mig ut, men jag stog kvar. Kvinnan som stog i kassan hade dragit sig in i köket. Vi var ensamma och Davids polare hade ställt sig bakom honom, men jag var fortfarande inte rädd. Jag kände mig stark. "Justin, kom igen vi går"
"Nej, David här ska få lära sig hur man beter sig mot människor, eftersom att hans mamma inte gjorde ett sånt bra jobb under hans uppfostran" "Du snackar inte så om min mamma fattar du det? Min mamma har i alla fall inte knarkat och missbrukat alkohol!" Han såg nöjd ut. Ilskan steg inom mig, hur visste han det? Mamma hade gjort dumma saker i sitt förflutna, men ingen och då menar jag ingen pratar så om min mamma. Jag började att kocka av ilska. Min hand började att rycka och jag kunde inte kontrollera den. Allting gick så snabbt, min hand hade flugit upp och slagit till David med sån kraft att han hade ramlat omkull. Natta hade börjat snyfta bakom mig och börjat backa. Tjejerna som varit med David hade flockats runt honom, medans killarna hade närmat sig mig. De var fem stycken, biffiga killar och jag greps helt plötsligt av panik. Jag vände mig om och tog Nattas hand. Vi sprang så fort vi kunde ut från McDonalds med killarna hack i hälarna. Jag sprang så fort jag kunde, men jag märkte att Natta inte hängde med. Jag lyfte upp henne i mina armar och började att springa igen. Jag tittade att bakom mig, killarna hade brörjat sakta ner. Men jag visste att det här inte var det sista jag skulle få se av dem.

Vi kom in på Nattas gata, vi hade inte sagt något till varandra sen vi hade börjat gå hem. Jag hade en känsla av att Natta var väldigt besviken på mig, men jag frågade inte. Min telefon ringde och mammas namn stog på displayen. "Hej, mamma" "Hej, gubben. Vad är det som har hänt?" "Vad menar du? Inget har hänt" Det sista jag ville var att mamma skulle få reda på vad som faktiskt hade hänt för en stund sedan. "Är du säker? Varför är det då poliser hemma hos oss?"  "Va?" "Kom hem genast Justin, och du har utegångsförbud!" "Men, mamma...." Jag stoppade ner mobilen i fickan igen. Vi hade kommit fram till Nattas hus och vi stog untanför dörren. Det var mörkt ute och stjärnorna lyste på himlen. 
"Justin...?" Jag tittade upp på Natta. "Ja?" "Tack, för det du gjorde"
"Det var inget, jag lovade att jag skulle hjälpa dig" Hon log mot mig och jag blev varm i hela kroppen. Hon tittade på dörren och sen på mig. Sen gjorde hon det mest oväntade någonsin. Hon tog sin armar runt min hals och tryckte mig tätt intill henne. Hon tittade på mig och log. Hon pressade sin läppar mot mina och kysste mig, jag besvarades hennes kyss. Jag slöt mina ögon, tryckte henne hårt mot mig och började att fläta in mina händer i hennes hår. Det kändes som om jag sprang runt på moln. Stora fluffiga, kanske rosa. Just då kände jag mig oövervinnilig. Ingen kunde krossa mig, personen jag älskade mest i hela världen hade just kysst mig. Natta släppte mig och avslutade kyssen, annars hade vi nog ståt där hela natten, men jag blev en anning besviken. "Godnatt, Justin" Hon log stort och sprang sedan in i huset. "Godnatt"

Det stog en polisbil utanför lägenheten, men jag brydde mig inte. Natta hade precis kysst mig, mitt livskärlek hade faktiskt kysst mig! Jag slog in portkoden och gick in. Men väl inne i hissen började jag bli orolig. Jag hade ju faktiskt fått utegångsförbud, vilket innebar att jag bara fick träffa Natta i skolan. Hur skulle jag då kunna hjälpa henne? Jag fick snacka med mamma om det, hon skulle förstå efter det som hänt veckan innan. Natta var ju trotts allt mammas bästa väns dotter. Jag öppnade ytterdörren och fick se mamma sitta i soffan med två poliser. Hon tittade på mig när jag kom in i lägenheten. Hon såg otrolig besviken ut, med andra ord - hon visste vad som hade hänt. "Sätt dig ner, Justin" Den ena polisen -  en man i 40 års åldern - pekade på fotöljen bredvid mig. Jag satte mig ner och försökte verka avslappnad. Hur man nu kunde vara det i en sån här situation.
"Vill du berätta vad som hände?" Jag skakade på huvudet. "Ni vet ju redan vad som hänt"
"Vi vill höra din version" "Jag slog till en kille inne på McDonalds efter att han hade förolämpat min morsa" Jag pillade på plåstrena som satt på mina fingrar. "Vill du berätta vad han sa om din mamma" "Vad ska det känna till?" Den andra polisen - en kvinna i 25 års åldern - lutade sig framåt och började att tala. "David Port har varit med i slagsmål förut. Om du har något som kan försvara dig vill vi gärna höra det" Jag skakade huvudet.
"Du kommer inte att få något allvarligt straff, du verkar vara en bra kille, Justin" Mamma och den manliga polisen hade rest sig upp och gått ut ur rummet. "Jag förstår att du ville försvara både din mamma och Nathalie" Jag tittade upp på kvinnan. "Nathalie är min systerdotter, jag vet vilka hon har umgåtts med." 
"Du får bara en varning nu, Justin. Men du måste lova mig att det inte händer igen och att du håller dig undan från David och hans gäng" "Jag lovar att det inte ska hända igen, men jag vet inte om jag kommer att kunna hålla mig borta från dem. De kommer nog att söka upp mig." Mamma hade kommit in i rummet igen. "Det är därför du har utegångsförbud" Hon log mot mig.
 Poliserna hade åkt igen och det var bara mamma och jag kvar. "Mamma, det där med utegångsförbudet." "Mm" Hon satt nersjunken i sin bok. "Jag har lovat Nathalie att jag ska hjälpa henne. Om jag bara kan träffa henne i skolan, finns det en chans att hon gör dumma saker efter skolan och då..."
"Justin, du har inte ansvaret över Nathalie, det har Amanda" "Men..."
"Om du är så orolig över henne Justin, kan du ju alltid följa henne hem efter skolan. Du har faktiskt bara utegångsförbud i en vecka." "En vecka för länge" "Be Ryan och Chaz hålla ett öga på henne då, de är ju faktiskt också hennes vänner" "Jag antar det"
 Jag satte mig ner i soffan och slog på tv:n. "Justin, ditt utegångsförbud innebär också att du inte får titta på tv, använda mobilen eller sitta vid datorn" "Vad ska jag göra då? Brev växla?" "Justin, läs en bok!" "Ska jag göra det i en vecka? Jag får ju inte ens gå ut och åka skateboard" "Du har väl läxor?" "Glöm det, jag går och lägger mig!" Jag gick in på mitt rum och smällde igen dörren, moget jag vet. Jag ville ringa till Natta, fråga henne hur hon mådde. Men det fick jag inte! Jag var helt enkelt tvungen att vänta tills imorgon. Jag lade mig ner under täcket, jag vred och vände mig i sängen, men jag kunde inte somna. Det ända jag tänkte på var Natta, min Natta.